På besök hos Thomas Herman …

Blogginlägg  

… eller i alla fall på hans restaurang i Köpenhamn.

Kanske vore det rätta att börja i kronologisk ordning, så som sommaren såg ut, och det var vad jag hade tänkt. Men så hintade jag ju om Herman i förra inlägget, och då kände jag mig plötsligt mycket mer sugen på att skriva om det.

Restaurang Herman drivs av Thomas Herman och ligger i minigallerian Nimb precis vid Tivoli i Köpenhamn. Kocken är smått besatt av Hermans kokbok, så han har varit peppad på att gå hit länge, och jag blev peppad när vi var på Nimb Brasserie alldeles intill när vi var i Köpenhamn och på Noma i februari, och genom att min sommeeliervän L ivirgt snackat upp stället sen hon var där i mars. Ganska höga förväntningar från båd håll, således.

Till att börja med är Herman ruskigt fint. När jag säger ”precis vid Tivoli” så är det verkligen det jag menar; på Herman sitter du och blickar ut över Tivolis trädgårdar alldeles intill den fantastiska byggnaden på bilden här; som lyser upp med färgglada lampor mer och mer allt eftersom mörkret lägger sig. Magiskt bara det. inredningen är sobert snygg, långa dukar, silverbestick, men lite sköna detaljer som servttringar tillverkade av kasserade silvergafflar piffar upp, liksom inramade skolplanscher med olika matväxter.

(Om jag någon gång lägger upp bilder på mitt hem här vill jag redan nu påpeka att vi inte snott skolplansch-idén från Herman. Jag hävdar inte att den är superorginell, men det var i alla fall inte här den föddes i våra inredningshjärnor.)

Finfin är också servicen på denna enstjärniga krog. Lite lustigt blev det då all kommunikation skedde på danska (svenska från vårt håll) och ju mer vin som gick in, desto mindre förståelse av dessa mystiska språk hade vi kvar. Lite mysterium således vad som ingick i de sista rätterna, men jag tror vi fick ordning på det genom ihärdiga frågor och änglatålamod från servisen.

Något som jag som nybakad bloggare är väldigt kluven till är att fotografera maten. Vid besöket på Herman hade vi glömt kameran, så den som inte vill läsa bloggar utan bilder kan sluta nu. Kardinalfel, jag vet. Samtidigt förtar det en del av stämningen när det ska fotas hela tiden. Och stämningen på Herman var på topp. Varenda rätt som kom in var en litet mästerverk, från de tre inledande munsbitarna med ostronanknytning över skaldjur till fisk till kött. Bäst är svårt att säga, för allt var så bra, men jag tror att de två kamomill-rätterna toppar min lista. (Kamomill för övrigt årets ört enligt kocken, tillsammans med utseendemässigt snarlika rölleka.) En enorm och perfekt tillagad havskräftsjärt på en glasskiva över en bädd av torkad kamomill följdes av en fantastisk buljong; serverad i en vit såpbubbelskål som snart blev kamomillångsbad; den hade liksom ett utrymme under själva buljongskålen som var fyllt av kamomill, och med hjälp av någon typ av vätska som mer insatta säkert vet precis vad det var förängades den kamomillen och spred en tät, vit rök och kamomilldoft över bprdet. Svårt att förklara men både doft och effekt förvandlade en till något likt ett barn på julafton, fast med känsla av sommaräng, om ni förstår.

Häftig var också ungduvan med intakt duvfot; låter kanske läskigt men var bara så snyggt. Låret var krispigt konfiterat, bröstet perfekt rött och mört. Tillhörande minisvampar en fröjd för de som liksom jag är svaga för allt som är litet och gulligt. Kocken var allra mest imponerad av efterrätterna och utnämnde den första med fläder, gurka, dill och vit choklad till bästa på länge. Dessert nummer två innehöll lakrits, alltid ett säkert kort i min bok. Sist och slutligen kafffegodis; också det fantastiskt fint presenterat: chokladgrenar på drivved, lakritsfudge på toppen av en hög med likartade slätslipade svarta stenar.

Herman skulle kunna vara, och är nog, min bästa middag någonsin. Bäst sällskap, bäst miljö, bäst mat. Solklart värt ett besök, kanske allra helst i romantiskt sällskap, för jag lovar att ögonen tindrar lite extra hos de flesta när lamporna inne på Tivoli lyser upp starkare och starkare samtidigt som en perfekt foie gras ackompanjerad av rödbeta och körsbär landar på bordet.

 Dela på Facebook ()
  • Recepten
  • Trenderna
  • Reportagen
  • Inspirationen
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!