Vackra vongole

Blogginlägg  
plata

Bästa maten på Malta – som vi därför åt två dagar i rad – var en skaldjursplatå med nykokta räkor, havskräftor, blåmusslor, knivmusslor, pilgrimsmusslor och, kanske allra bäst, hjärtmusslor. Ni vet, de där små vita, med räfflade skal, som det brukar gå att hitta på stränder ibland.

Van som en är vid isade platåer (inget ont om dem, men omväxling förnöjer) var det en fröjd när ett ångande berg kom in. Till kalaset serverades en jätteskål med buljongen från skaldjurskoket, som lär ha stått och puttrat nån gång sen pilgrimsriddarnas tid. Den var med andra ord helt galet smakrik och jätte-jätte-jättegod. Detta tillsammans med champagne gick väl loss på kanske 400 spänn per person; svårt att klaga på med andra ord. Att vi, eller rättare min vän L, som ju är sommelier, beställde in champagne i detta språkrese- och spelbolagsland, gjorde dessutom att servisen på den ganska modesta krogen såg oss som riktiga high rollers och behandlade oss därefter hela kvällen. 100 % fokus och fri dessert. Lyx!

(Konstigt egentligen, för ett land som lockar till sig spelbolag borde väl även attrahera spelare? Och i deras livsstil, som borde smitta av sig på de som jobbar på spelbolagen, spelar väl champagne en viktig roll? Eller tänker jag mig att det är som under Casino-eran (filmen allstå) fast utvecklingen har gått framåt och tiderna förändras så att storspelarna nu för tiden sitter framför datorn var som helst i världen och dricker Jolt-cola? Hur som helst, det är alltid trevligt att få vara VIP då och då, välförtjänt eller ej.)

Väl hemma är ju skaldjur av den här kalibern inte alltid så lätt att få tag på; men Sabis i Fältöversten (numera Hemköp) levererade som vanligt efter att vi letat runt i ett gäng butiker. Platå blev det inte, men väl hjärtmusslor, eller vongole som de så vackert heter på italiensk. (Allt på det språket låter vackert och ännu mer aptitligt, visst gör det?)

Pasta med vongole, persilja, vitt vin ger kanske inte VIP-känsla hemma i köket, men väcker definitivt ljuva Medelhavs-minnen till liv.

Malta hade för övrigt de godaste citroner jag någonsin ätet. Syrligt sötaktiga och supersaftiga. Lemonad på dem, det vore nåt! Eller lemon curd, kanske …

 

  • Recepten
  • Trenderna
  • Reportagen
  • Inspirationen
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!