Blåstång - en sommarprimör

Det har väl knappast undgått någon att algerna börjat leta sig in på våra tallrikar. Det är inte bara som torkade och pressade ark kring sushin och i den umamirika dashin – nu vittjar vi även våra egna vatten efter havets primörer.

En av de mest användbara algerna kring våra kuster är brunalgen blåstång, Fucus vesiculosus, inte bara för att den tillhör våra vanligaste, strandnära sorter; den är också lätt att känna igen. I köket uppför den sig som en salt, robust bladgrönsak. Då vi varken har någon större erfarenhet av eller tradition att äta alger i Sverige, är osäkerheten ganska stor kring hur de bör skördas och konsumeras. Larm om mikroalgblomning och mördaralger har bidragit till försiktigheten, men faktum är att ingen av de större algerna, makroalgerna, är giftig i sig. Däremot innehåller de mängder med nyttigheter som gjort dem hett eftertraktade i hälsokretsar: de kan bilda egna omega 3-fettsyror, protein och mineraler. Den höga förekomsten av jod gör att gravida och ammande, enligt Livsmedelsverkets rekommendationer, bör undvika att äta alger för att inte jodintaget ska leda till rubbningar i sköldkörtelns hormonbalans.

– Det viktiga är att man har koll på var man skördar alger, säger marinbiologen Anna Särnblad på marina kunskapscentret Sea-U i Malmö. Vattnet ska ha god genomströmning för att vara friskt. Plockning i stillastående vatten bör man undvika helt, och naturligtvis ska man heller inte plocka alger i närheten av kända avlopp, industrier eller där larm om omfattande algblomning utfärdats i högsommarvärmen. Att samla redan avslitna, ilandflutna alger längs med strandkanten är förstås inte heller att rekommendera, utan algen ska vara färsk vid skördetillfället. Det är samma grundtänk som vid svampplockning, för den delen.

Vi träffas utanför handikappbadet på Ribersborg i Malmö, där Sea-U har sina utbildningslokaler. Längre ut i sundet ser jag en skymt av centrets musselodlingar. Eftersom vattentemperaturen i början av maj ännu inte inbjuder till bad, drar vi på oss vadarstövlar för att kunna komma ut till växtplatsen. Vi går långsamt ut tills vattnet når en bra bit upp över knäna och det kalla vattnet smiter åt runt smalbenen. Blåstångruskorna därute är frodiga och vajar av och an för vågorna, men på ytan är det ändå ganska lugnt. Blåsorna vid topparna är tydligare än om tången vuxit vid öppnare hav med kraftigare vågor.

– Blåsorna fungerar som flytkuddar för att hjälpa tången att komma närmare ytan och ljuset. Vid vildare vatten är flytegenskapen inte till lika stor fördel för algen, då den riskerar att lättare slitas loss från underlaget. Därför är blåsorna på tången mindre utvecklade uppåt västkusten, förklarar Anna.

Vi har med oss spannar på en flotte och rensar på plats. Det går lätt att bryta av årsskotten, som är de översta ljusa topparna på blåstången. Längre ner är algen segare och inte lika smaklig. Dessutom har de nedre delarna en massa påväxt av trådalger som vi inte vill ha med oss. I ruskorna flyter även klasar av receptakler: små knottriga, hjärtformade kuddar. De bär på blåstångens könsceller och börjar utvecklas redan på höstkanten, för att nästföljande sommar brisera då algerna förökar sig. Olika exemplar av blåstången bär på olika könsanlag och deras kärleksliv låter nästan som en saga:

– Äggen från honplantorna är tyngre och sjunker mot havsbotten. Vid fullmåne avges spermierna från hanplantorna och söker sig från månljuset ner mot äggen, där befruktningen sedan sker. Ganska spännande, eller hur?

Blåstångens skott är som friskast och godast i början av sommaren, så än finns det tid att ge sig ut i böljan.

Algskörd

• Plocka de färska toppskotten av alger under maj och juni.
• Rensa algerna väl; skrapa bort alla eventuella trådalger och annan påväxt.
• Skölj noga för att få bort rester av sand och smådjur.
• Vid hemkomsten sköljs algerna i kallt kranvatten.
• Slunga dem i en salladsslunga för att minska vattenmängden. Förvara i försluten plastpåse i kylskåp (ungefär som sallad).
• Alger som förvarats kallt håller sig fina i 3–4 dagar.