Brännässla

Det är nu det finns och det är nu det ska användas: ogräset som med snabbhet tar över i våra trädgårdsland och rabatter så fort vi inte är där och rensar.

Allra helst vill vi utrota det så vi slipper svära över vitprickiga brännmärken under sommaren - då är det svårt att acceptera och förstå det stora i denna aggressiva växt: brännässlan.

Vid närmare eftertanke är nässlor något värdefullt, i alla fall ur en gastronoms perspektiv. Nässlan är en av de första grödorna som tittar upp ur marken när vårsolens strålar fått värma upp marken ett tag.

Den är en riktig överlevare som passar på att sprida sig så fort chansen finns. Det är då det gäller att hålla sig framme, för de första späda skotten är de mest eftertraktade. Förutom en underbart fyllig smak har de otroligt mycket färg i sig och är utmärkta att använda som ?färgmedel? i till exempel en fiskfärs som man vill ge nytt utseende.

Brännässlan lämnar efter sig en härligt grön färg, klorofyllet har gjort sitt. Den vanligaste rätten av växten, som det också finns en hatkärlek till, är förmodligen nässelsoppan. Djupgrön och gjord på en bas av kycklingfond är den len och förförisk god. Lägg därtill ett pocherat ägg eller ett par ägghalvor som får flyta ut i soppan så är rätten ett äkta och sant vårtecken. Ägg är ju egentligen också vårmat som numera finns att tillgå året runt ? men det är en helt annan historia.

Text: Fredric Bengtsson, foto: David Back Mat & Vänner 2/2006