Gös

Den tillhör abborrfamiljen, vilket blir tydligt när man känner på de vassa ryggfenorna. Gösen är en rovfisk och ser mycket bra i de dunkla vatten som den lever i, vilket gör att den kan komma nära sina byten och hugga dem över nacken. Den är en mycket uppskattad matlagningsfisk, som med sitt fasta kött passar utmärkt att steka i panna, grilla eller steka i ugn. Lyckligtvis är bestånden i Hjälmaren, Vänern och Mälaren goda, och tack vare det hållbara fiske som bedrivs ser även framtiden ljus ut för fisken. Vi kan alltså äta den med mycket gott samvete.

Gösen har för oss människor inte bara varit mat under fler hundra år, utan har som så mycket annat också använts inom folkmedicinen; av dess lever bereddes en olja som användes mot ögonåkommor och sömnlöshet.

En klassisk gösrätt är gös à la Soto Mayor, där marinerade och panerade gösfiléer steks och serveras med en tomatsås eller italiensk dito, eller en aningen tjock champinjonsås samt friterad persilja och sardeller. Det är Charles Emil Hagdahl som står bakom receptet som senare uppdaterades av Tore Wretman, och anrättningen var vanlig på Wretmans restauranger. Det råder dock delade meningar om var rätten introducerades – var det på Hasselbacken eller på Stallmästaregården? Soto Mayor var en portugisisk diplomat och kändis i 1800-talets Stockholm, och gick också under namnet »söta majorn«. Om detta och annat kan man läsa i Mathistorisk uppslagsbok av Jan-Öjvind Swahn.