Kräftfiske i augusti är synonymt med Småland. På Norraby Gård är de små godsakerna nära.
Sofia och Gustaf Rappe har bjudit hem oss för att vara med vid årets första kräftkalas. Efter att ha bott i Lund flyttade paret 2006 till Norraby i Småland. Där har de tagit sig an Norraby Gård, som ligger vackert vid sjökanten. Båda har nu kommit nära sina rötter i Småland. Gustaf är uppvuxen på Drettinge Gård och dagarna fylls av arbete i det familjeägda, golvtillverkande företaget Rappgo. Sofia, uppvuxen i Växjö, arbetar till vardags som sköterska, men är just nu hemma med deras dotter Kristina som nyss fyllt 1.
Huset har verkligen blivit en del av familjen. Tre månader efter att de sovit första natten i huset hade de sitt bröllop i trädgården. Arbetet med att färdigställa gården fortgår löpande.
Idag har Gustaf och Sofia alltså bjudit in till kräftkalas. Som en av förberedelserna agnar Gustaf burarna dagen före kalaset. Efter ett tungt regn över Norraby får Gustaf börja med att ösa båten innan han kan ge sig ut på sjön. Sjön har inte lugnat ner sig efter de senaste dagarnas oväder och båten gungar en del, men Gustaf kommer fram till sina favoritställen och lägger i burarna.
Kräftfiske uppskattas av både Gustaf och Sofia, eftersom de båda gillar att vara ute i naturen och ta till vara godsakerna de hittar. Boendet på landet gör dessutom att det är lätt att komma ut. Gustaf är jägare och Sofia går gärna med i drevet tillsammans med deras härliga wachtelhund. När familjen bjuder på middag hemma är det därför ofta vilt som dukas fram, gryta eller stek, gärna tillsammans med egenplockad svamp. Till vardags är det mest husmanskost som tillagas.
Till kvällens middag är det självklart kräftorna som står i centrum och till dem serveras majonnäs, aioli, ostar och bröd. Självklart bjuds det snaps och till favoriterna hör Kronobergare, som är len med en kryddig smak. Självklart finns det alternativ framdukade för dem som inte gillar just en redig kronobergare. Till förrätt har Sofia förberett en västerbottensostpaj som serveras med en melonsallad. Som efterrätt har de plockat äpplen från trädgården som steks i smör, råsocker och kanel och serveras varma till vaniljglass.
När gästerna anländer lägger Sofia sista handen vid tilltuggen, som är smörfrästa kantareller i krustader med en persiljecrème, medan Gustaf slår upp mousserande vin till gästerna. Genast när gästerna anländer blir det en annan ljudnivå i köket och en uppsluppen stämning uppstår när det skålas i vinet. När Gustaf berättar att han varit ute på sjön i detta väder blir gästerna imponerade, och någon utbrister: »Med den lilla vispen till båtmotor!« Gustaf replikerar att »det gick hur bra som helst, men det var tur att vi inte var fler än två i båten!« Därefter slår de sig alla ner till förrätten på den härliga glasverandan med utsikt över sjön.
När det blir dags för själva kräftorna visar Carl, Gustafs bror, ett uppskattat knep. Han knyter papper runt handlederna för att undvika att kräftspadet rinner längs armarna, något som Ola, Sofias bror, snabbt snappar upp. Sofia undrar bara om det är för att det ska bli mindre kladdigt, eller om det är för att man är så hungrig och äter så snabbt att det ska vara lätt att torka sig runt munnen. Det syns att det är vana kräftätare vi besöker, för allt på kräftan äts upp och inget lämnas kvar. Men det är Gustaf som vi blir mest imponerade av; till och med skalresterna ligger vackert på tallriken med huvuddelarna vackert uppradade längs kanten och stjärtar och klor placerade i mitten på tallriken sådan ordning har en sann kräftälskare på sin tallrik! Snapsvisorna avlöser varandra och stämningen är på topp, säkert till långt fram på småtimmarna.
