Moroten har verkligen gjort en klassresa och är ett väldigt bra exempel på hur vårt råvarutänk förändrats kraftigt bara under de senaste åren. Från bambas [skolmatsal på västkusten] råkost pratar vi nu sorter, smaker, färger och former för något som tidigare varit en lågmäld orange vardagsråvara.
Men den har trots sin blygsamhet givit många fina och kanske för många det första riktigt fina smakminnen, för det är väl ingen som glömmer hur man på sommarloven drog upp dem med rötterna ur marken, gav dem en snabb avsköljning med vattenslangen eller bara drog dem genom gräset för att sedan knapra i sig de söta, krispiga, orange morötterna. Det är nästan som godis, vilket inte är så konstigt då moroten är väldigt söt, faktiskt en av de sötaste grönsaker vi har. Det gör dock att den vid tillagning kan få en intetsägande smak, rentav lite tråkig. Förmodligen är det därför som barn sällan gillar kokta morötter. Ge dem då lite hjälp på traven och jobba med salt och syra. Jag föredrar syran från citrusfrukter till morötterna.
Kom ihåg att skära bort blasten på morötterna när du kommer hem från butiken så får du morötter som håller mycket längre. Odlar du egna morötter, skörda dem så sent som möjligt på hösten och förvara svalt, helst i en jordkällare. Varva morötterna med sand i lådor eller hinkar. Har du ingen jordkällare kan du lägga några sidor tidningspapper i en plastpåse med morötter. Tidningspapperet fyller samma funktion som den sand man gärna lagrar morötter i: det tar upp och bevarar fukt som avdunstar från rotfrukterna och förhindrar att kondensvatten bildas.
Text Malin Broman Foto David Back
