Ett måste på min rostade söndagsmacka är björnbärsmarmeladen, som alltid finns till hands hemma hos mig. Den är perfekt att också använda i tårtor och bakelser. När man vid denna årstid tar en promenad i Skåne, lyser de mörkt violetta till nästan svarta björnbären i de vildvuxna björnbärssnåren längs murar och staket.
Det gäller bara att både vara först bland alla gratisplockare och att ha rätt tajming, för omogna björnbär gör ingen glad. Har man turen att kunna plocka vilt växande björnbär är det en liten lycka, eftersom de ofta smakar mer än de odlade. Detta gäller också björnbärets kusin hallonet. Björnbärssnåren är ofta rejält taggiga, men bären letar sig ut dit solens strålar värmer och gör det lättare att plocka dem. Ett typiskt karaktärsdrag hos björnbär till skillnad från hallon är, att frukterna inte lossnar från fruktbottnen när de är mogna, utan denna följer med när de plockas. En stor likhet med hallonet är dock uppbyggnaden; bäret är ett så kallat fruktförband och består av många små stenfrukter.
När man slår upp björnbär i en faktabok kan man räkna till inte mindre än cirka 55 olika arter; då är även krypbjörnbären inkluderade. Vilken sort du har hemma hos dig är kanske svårt att veta. Bland de olika sorterna finns bland annat klobjörnbär, skogsbjörnbär och smålandsbjörnbär.
Björnbär är riktiga kraftbär som är rika på fibrer och C-vitamin och hjälper både minnet och immunsystemet. De lugnar också magen och har traditionellt använts för att reglera blodsockret. Ofta är det faktiskt så att de små goda rackarna för med sig en mängd andra fördelar.
