Kokostoppar är en av de absolut godaste kaksorter som finns enligt mig. Kanske är det för enkelheten i sammansättningen; bara kokos, smör, ägg och socker. Man kan förstås doppa dem i choklad, blanda ner lite citronzest eller kanske likör. Själv sträcker jag mig som längst till lite citron- eller limezest. Jag kan erkänna att jag för övrigt inte är någon stor kokosälskare, speciellt inte i det varma köket. Det slinker gärna ner en tom ka gai (kycklingsoppa), men annars gillar jag kokosen bäst i bakat, desserter eller granola. De torkade flingorna blir godast om de först rostas i ugn eller torr stekpanna. Färskriven kokos smakar mer än torkade flingor. Din egen kokosmjölk kan du göra genom att mixa det vita köttet med vatten och sedan pressa ut mjölken.
Här i Norden gör vi björkvin av björkens sav. I länder med kokospalmer samlar man istället upp saven från palmerna och gör palmvin. Därför är det i dessa länder inte helt ovanligt att se petflaskor fastsurrade vid stammarna för att fånga upp saven, som efter några dagar i värmen blir till en alkoholhaltig dryck. Hur den smakar har jag dock ingen aning om, men förmodligen missar vi inte något.
Kokosnöten så som vi får den kallas för torr kokosnöt. Den bildas efter att nöten fått ligga och torka tills nästan allt kokosvatten har försvunnit. Därefter skalas ytterhöljet och kvar är nöten. Du vet väl hur du lätt öppnar nöten? I ena änden av den finns det tre mörkare fördjupningar; det ser lite ut som ögon och mun. Det sägas att kokospalmen fått sitt namn av att nöten med dessa prickar ser ut som ett aphuvud, och det har då dragits paralleller till portugisiskans coco, som betyder apa. Åter till öppningen. Slå ytan mellan dessa tre punkter mot ett hårt underlag så öppnar sig nöten, eller använd baksidan av en stor kniv och slå till på samma ställe. Tänk på att det kan skvätta ut kokosvatten ur nöten när den delas.
Allra godast är dock kokosnöten när den serveras alldeles nyöppnad på en varm tropisk ö – som så mycket annat smakar den bäst när den äts i sin ursprungsmiljö.
