Det finns vissa råvaror som vi svenskar är väldigt stolta över. Löjrommen är en sådan. Sedan tvistas det i vissa läger om huruvida Kalixlöjrom i ensamt majestät tronar som den godaste, eller om Vänerlöjrom smakmässigt inte är långt efter eller kanske lika god. I båda fallen handlar det om en stark tradition och ett hantverkskunnande som ligger till grund för en fantastisk råvara. Kalixlöjrom är sedan 2010 en skyddad ursprungsbeteckning, vilket betyder att de norrländska fiskarna har ensamrätt på produktnamnet. Dessa siklöjor ska vara fiskade längs kusten i Bottenviken, i området från Åbyälven nedanför Piteå i söder till Torneälven vid gränsen till Finland i norr, cirka 20 mils kuststräcka. Fisket får inte ske längre ut från land än 40 km och Kalix ligger i den norra delen av detta begränsade område. Också fiskarna i Vänern har samlat sig. Under hösten har 16 yrkesfiskare på Kållandsö och utanför Mariestad samlat sig under varumärket Vänerlöjrom.
Siklöjan lever i sötvattensjöar eller i bräckt vatten. Salthalten i vattnet kan inte överstiga 3 mg/l då siklöjan inte klarar av att upprätthålla den interna salthalten om den hamnar i saltare vatten. Det hårt kontrollerade siklöjefisket i Bottenviken äger rum mellan 20 september och sista oktober, och i Vänern från 17 oktober till 17 december. Dessa datum kan vara bra att ha lite koll på, för om det säljs färsk löjrom under andra datum än dessa vet ni att det är osanning och att rommen har varit fryst.
Tid är en viktig faktor för att kvaliteten ska upprätthållas. Från det att fångsten landats vid kaj ska transporten mellan kaj och beredningsplats inte ta mer än en timme. Rommen kläms ur honorna, som var och en innehåller cirka två teskedar rom. Från det att man klämt ur rommen får det ta max sex timmar tills den vispas varsamt för att rommen ska släppa från romsäcken. Sedan sköljs rommen ren och silas. Den får ligga max 10 minuter i vatten vid sköljning innan den silas. Avslutningsvis saltas rommen för att göra den hårdare och öka hållbarheten. Max 4% salt får tillsättas.
